Det är mars och ännu en gång firar vi Internationella kvinnodagen, en viktig dag för att belysa den ojämställdhet som fortfarande råder.
För tre år sedan var jag inbjuden att medverka på ett seminarium på Mazars Londonkontor just med anledning av Kvinnodagen. De hade bjudit in kunder och samarbetspartners och jag var en av talarna. Engelsmännen var nyfikna på hur svenska kvinnor gör karriär och vilka förutsättningar som finns. Sällan har jag varit så nervös. Min engelska är ok men att prata inför alla dessa med engelska som modersmål huh, men det gick bra. Dessutom befann jag mig i ett lyckorus då första barnbarnet hade anlänt dagen före. Det som förundrade kvinnorna i auditoriet var just den möjlighet som finns i Sverige med både bra och lång föräldrapenning och billig barnomsorg, något som ser helt annorlunda ut i England och i många delar av Europa .
I en Europeisk jämförelse har Sverige den högsta sysselsättningsgraden bland kvinnor. Men då finns inte faktorn att många arbetar deltid vilket förmodligen hade placerat oss längre ned. Ungefär 38% kvinnor finns i de största svenska börsstyrelserna, en siffra som placerar oss på sjunde plats. Bäst i klassen är Frankrike där siffran uppgår till 45%. Ett land som varken har speciellt bra föräldrapeng eller barnomsorg. Kan förklaringen vara att de kvinnor som väljer karriären väljer att inte skaffa barn? Eller har de en tuffare inställning när de placerar sin 4 månaders bebis på dagis.
Allt måste inte ske samtidigt
Jag har under min nästan 40 åriga karriär i revisionsbranschen anställt mängder med nyutexaminerade civilekonomer med ambitionen att bli auktoriserad revisor eller redovisningskonsult. Ungefär samtidigt med att karriären tar fart, man har tagit sin auktorisation och börjar bilda familj, då börjar också tveksamheten och man väljer att lämna yrket. Många gånger är skälet att det är svårt att kombinera karriär och familjeliv. Detta är inte ett fenomen bara för revisorer utan finns ju överallt. Och det är heller inte bara ett fenomen för kvinnor utan gäller i hög grad även män.
Men om vi för ett ögonblick ägnar oss åt kvinnor och deras karriär vad ska vi då göra för att få dessa duktiga kvinnor att stanna kvar i sina yrken men samtidigt ha ett bra familjeliv? Jag brukar säga, allt måste inte ske på en gång, låt det ta lite tid. Berätta för din chef att du vill satsa på karriären men just nu och några år framåt måste familjen komma först. Men då måste också arbetsgivaren vara lyhörd och stötta! Vill vi få fram fler kvinnor då måste vi tänka om och tänka rätt.
Stöttar kvinnor andra kvinnor
För att komma in i en ledningsgrupp eller i en styrelse så räcker det inte bara med att vara duktig. Man måste ta för sig, berätta vad man vill och ha kontakter. Man skulle kunna tycka att kvinnor ska hjälpa varandra till olika positioner, men är det så? Många gånger har jag upplevt att den kvinna som nått en bra position trivs ganska bra att vara där ensam och inte är så intresserad av att fler kvinnor tar plats. Det här behöver vi radera och förändra. Killar har alltid dunkat varandra i ryggen det måste vi kvinnor också göra.
Men även om vi inte är nöjda med de procenttal som presenteras så går utvecklingen framåt och det är med glädje man går igenom DI listan över de mäktigaste kvinnorna. Vilken potential och så kul att åldern är blandad. Och vilken utveckling att så många killar väljer att ta ut föräldraledighet. På sikt måste detta medföra ett mer jämställt familjeliv så att fler orkar att ha både familj och göra karriär. Sen så är det gott att vi trots allt tycker att våra barn är det viktigaste!
